KONSTEN ATT PRIORITERA .
______________________________________________________________________
Ungefär hela livet (Ok, de övre skolåren)så har jag varit ett ganska stort kontrollfreak. Noga planering som jag har följt till punkt och pricka. Så att allting skulle hinnas med och dessutom vara av kvalité. Ett tag så fick ingenting komma ivägen för mig och min planering kändes det som. Svaret på frågan om min prioritering var positiv eller negativ, både för mig själv och övrigt socialt liv, är oklart.
För att komma till poängen med det här inlägget så skulle man kunna säga att kontrollfreak2009 inte har vaknat till liv riktigt än. Och det skrämmer mig en aning. Alltid har jag stoppat in människor i egna små fack, de som prioriterar privatliv framför lärande exempelvis. Större delen av mitt liv har jag alltid varit den personen som gjort precis tvärtom, alltså prioriterat lärande framför privatliv. Vilket faktiskt förklarar en del saker. Det bör dock tilläggas att jag beundrar de som klarar av både ett privatliv (som då involverar en partner) plus skola.
Min prioritering under 2009 så här långt har gjort en del skolarbete lidande. Jag har börjat släppa på mina principer lite och blivit mer spontan, tänkt att det ordnar sig och man kan ju alltid improvisera. Trodde ett tag att jag hade blivit bra lat/skoltrött men ganska snabbt märkte jag hur mina tankar svävade ut. Bara det att jag ska ha läst ca 100 sidor i Grafisk Kokbok plus Marknadsförings uppgifter till på tisdag för att samma dag göra en skrivning. Och då bör jag tillägga att jag länge vetat att jag ska få päronbesök över helgen. Har jag börjat att läsa? Na. Beror väl på om skumläsning av 3 kapitel räknas. Men konsten att prioritera borde ju vara den att så länge som man mår bra så gör man rätt? Den tror jag på.
Ungefär hela livet (Ok, de övre skolåren)så har jag varit ett ganska stort kontrollfreak. Noga planering som jag har följt till punkt och pricka. Så att allting skulle hinnas med och dessutom vara av kvalité. Ett tag så fick ingenting komma ivägen för mig och min planering kändes det som. Svaret på frågan om min prioritering var positiv eller negativ, både för mig själv och övrigt socialt liv, är oklart.
För att komma till poängen med det här inlägget så skulle man kunna säga att kontrollfreak2009 inte har vaknat till liv riktigt än. Och det skrämmer mig en aning. Alltid har jag stoppat in människor i egna små fack, de som prioriterar privatliv framför lärande exempelvis. Större delen av mitt liv har jag alltid varit den personen som gjort precis tvärtom, alltså prioriterat lärande framför privatliv. Vilket faktiskt förklarar en del saker. Det bör dock tilläggas att jag beundrar de som klarar av både ett privatliv (som då involverar en partner) plus skola.
Min prioritering under 2009 så här långt har gjort en del skolarbete lidande. Jag har börjat släppa på mina principer lite och blivit mer spontan, tänkt att det ordnar sig och man kan ju alltid improvisera. Trodde ett tag att jag hade blivit bra lat/skoltrött men ganska snabbt märkte jag hur mina tankar svävade ut. Bara det att jag ska ha läst ca 100 sidor i Grafisk Kokbok plus Marknadsförings uppgifter till på tisdag för att samma dag göra en skrivning. Och då bör jag tillägga att jag länge vetat att jag ska få päronbesök över helgen. Har jag börjat att läsa? Na. Beror väl på om skumläsning av 3 kapitel räknas. Men konsten att prioritera borde ju vara den att så länge som man mår bra så gör man rätt? Den tror jag på.
Kommentarer
Postat av: Frittan
Mycket intressant inlägg, felicia. Jag tror på dig i vilket fall :) puss!
Trackback
